|
Det byggdes ett skepp uti Norden ...
Ja, Albertina" så var det skeppets namn, hon föddes 1920 på Br. Larssons Varv i Kristinehamn efter ritningar av CGP och fick då namnet "Inez II". Beställare var Ryttmästare Tore.H: Bendz, ägare till Öbergs Spelkortsfabrik i Eskilstuna och hemmahamn blev Mälarbaden. Övrig historik - se MYS-matrikeln.
Jag köpte henne första gången sensommaren 1971 av Peter Lindqvist på Lidingövarvet. Jag hade under den sommaren vid ett par tillfällen haft förmånen att göra några resor med min kollega Lasse Fogelberg och hans "Ingeborg". Som Göteborgare var denna fartygstyp helt obekant för mig - jag hade växt upp med mindre segelbåtar och Kostrar, "Albertina" som hon då hette var i absolut toppskick med en ny Perkinsdiesel på 115 hk. Vi gjorde upp affären och våren 1972 levererades hon vårutrustad.
Även om jag hade ett förflutet i handelsflottan vågade jag mig inte på att ta över befälet direkt för hemresan utan fick hjälp av Sjökaptenen Lasse Söderman som då arbetade som Shore Captain för Lasse Fogelberg och hans Partners. Söderman driver idag ett varv på Ljusterö som Ni kanske vet. Min bror var utbildad sjöingenjör så han var given, hans Fru mönstrade kocka och en god vän däcksgast.
Vi hade bråttom hem med den nya klenoden så det blev att ta vägen runt kusten. Vädret var blandat med kraftig sydost utanför Landsort så det blev bl.a. för mig att offra frukosten till Havsguden. Kalmarsund bjöd på bleke men när vi rundade Utklippan var Hanöbuktens vresiga humör för mycket så vi gick in till Karlshamn och väntade över natt på bättre väder. Tidigt nästa morgon gick vi vidare och jag gick på min vakt vid Sandhammaren. De enda instrument vi hade var en Lyth-kompass, troligen med från början, en motortemp- och en amperemätare samt en logg av trycktyp. NÄr jag mötte Sazznitsfärjan på praktiskt taget kontrakurs förstod jag att kompassen borde ha justerats innan avgång. Jag girade upp mot NW tills jag såg skånelandet - kompassen visade ca 40 grader fel! Utanför Limhamn fick vi varmgång i backslaget, vi lät det svalna i hamnen och fyllde ny olja. Resten av resan gick galant och vi ankom till min i all hast ordnade liggeplats på Öckerö 54 timmar efter avgången från Lidingö!! Det visade sig sedan att Lasse Söderman hade slagit vad med en Sjökapten anställd hos mig att han skulle göra resan på mindre än 55 timmar - därav den stora brådskan. Kort därefter vid ett reparationsbesök på Ängholmens Varv vid Långedrag kunde jag övertyga ägaren Harry Lager att "Albertina" borde få både sommar- och vinterviste där, så blev det och i 16 år blev hon liggande där. Platsen har jag behållit under åren så till våren skall hon hem till Ängholmen igen.
Familjen - bestående av Hustru Matty, sönerna Björn, Stefan och Henrik fick sedan 15 händelserika och oförglömliga somrar - både här på Västkusten upp till Oslofjorden och till Skagen och Laesö men också ett flertal Kanalresor till Stockholm och vidare ända bort till Borgå Skärgård i Finska Viken samt en resa till Bornholm och Christiansö. Jag förde noggrann loggbok under all dessa år men i stället för antal sjömil noterade jag maskintimmar och kan nu vid genomläsning av dessa konstatera att jag körde henne ca. 2300 timmar under dessa år!
Sommaren 1987 måste jag av tvingande ekonomiska skäl göra mig av med min ögonsten. Jag bistod den nye ägaren genom att först köra upp henne till Stockholm och sedermera ända upp till Smedjebacken.
Efter detta har jag haft ett antal moderna båtar såsom Royal Yacht 40, en Storebro 31 och en Storebro 36.Ingen av dem gav mig samma tillfredsställelse och när jag sålde 36:an sommaren 2004 hade jag bestämt mig för att havet fick vara för mig i fortsättningen, jag hade några år tidigare skaffat mig en Motorcykel och vid 67 års ålder skulle jag stanna på land.
Det var vad jag trodde.... men icke!
|
|